frostatglas

allt håller på att brista. jag bygger upp frustration, irritation. allt känns osannolikt & jag kan inte förstå hur dem tänker . jag kan inte förstå hur man kan leva utan att se, utan att bry sig. speciellt inte när man har sån tur som dem har. jag vill slå, men jag är för stor för det nu. jag vill skrika & gråta. förstår ni inte vad ni gör? & speciellt du som låser dörren, smyger med allt & är full av lögner. varför, varför inte bara sluta nu ? vad får du ut av det  ? jag kan verkligen inte förstå.