frostatglas

bara för att jag inte har någon pojke att pussa på eller sitta & beundra i hemlighet filosoferade jag på vad jag tycker om hos pojkar.

ögon är viktiga. de ska vara fina, färgen kvittar egentligen. eller kanske inte, gröna är nog vackrast i alla fall. men de ska skifta i färg, ha  andra färger, mönster & ringar i regnbågens alla färger & sen ska dem vara sådana som folk brukar kalla levande, sådana som gör att man börjar fundera på vad han tänker på, eller vad som gör honom så glad eller lessen. det är fint, & har en pojke vackra ögon kan han nästan få vara vem som helst och se ut hur som helst, jag tycker om honom i alla fall.

händerna är en annan del. antingen så ska de vara långa & smala, jag inbillar mig att det är ett tecken på att de är konstnärliga eller musikaliska. eller så ska de vara stora & varma, som kerstin sundh beskriver det i sina böcker om miranda : som ett fågelbo att lägga sin händer i.

håret ska sa ut precis som det själv vill. ostyrigt, lockigt, rakt... helst precis lagom långt för att dra sina fingrar igenom.

kläder. pojkar är fina med någonting runt halsen, antingen en snusnäsduk, lång halsduk eller en ryssjal. jag tycker om tajta svarta jeans på pojkar. slitna converse är finfint & glasögon med svarta, markerad bågar är underbart.

men för det mesta faller jag för killar som är precis tvärtom. precis bara för att dem är det .